Cosswatorpet och Täby fäbod
Cosswatorpet från tidigt 1600-tal låg från början i det som senare blev disponentträdgården, alldeles nära bruksmuseet. Runt år 1800 flytt-ades torpet till sin nuvarande plats i Täbylund i direkt anslutning till Täby fäbod, som har legat på samma plats sedan 1570. Fäboden är ett av Sörmlands äldsta trähus.
I början av 1600-talet invandrade ett 20-tal valloner till Åkerstrakten. Deras uppgift var bl a att lära svenskarna kola för gjutgodstill-verkningen. Vallonen Johan Cochoy född 1575 skrev kontrakt i Amsterdam 1624 som kolare för Wilhelm de Besche i Sverige. Familjen bestod av 6 personer och flyttade in i torpet 1628. Man tror att namnet Cochoy senare försvenskades till Cosswa. Torpet har varit bebott nästan oavbrutet till 1967.
Byggnaderna ägs av Mälarum Fastigheter / AB Åkers Styckebruk. Kontaktperson är Tommy Engström tel 0159-800359.
Hjulhuset
Längs vägen från Åker till Kalkbro färdas man längs Göksjöns södra kant. På en plats är en öppning ned mot sjön och här ser du även ett kraftigt stenfundament. Här låg från 1879 till 2017 det s.k. hjulhuset som var ett stort vattenhjul och som via en stånggång till Bredsjönäs gruva drev pumpar för uppfodring av vatten ur gruvan.
Vattenhjulet och stånggången var i bruk mellan 1879 och 1895.
Hjulet hade en diameter om 13,7 m och bestod av 166 skovlar som vardera rymde 30 liter dit vattnet leddes och av tyngden fick hjulet i rörelse. Vattnet kom via två sprängda och grävda kanaler till höjden söder vattenhjulet och härifrån vidare i två trätrummor till övre delen av vattenhjulet. Vattnets tyngd fick vattenhjulet i rörelse med en hastighet av 1/2 till 2 varv per minut, en rörelse som via en kraftig axel överfördes till stånggången.
Hjulhuset, som platsen kallades, var ett populärt utflyktsmål men natten till den 29 oktober 2017 uppstod av okänd anledning en brand som totalförstörde denna kulturhistoriskt intressanta och värdefulla anläggning.
Här startar även en cirka 5 kilometer lång vandringsled som följer stånggången till Bredsjönäs gruva. Därifrån fortsätter leden över Sjuhålsgruvorna och vidare till, och längs, en av kanalerna som försåg vattenhjulet med vatten. Leden slutar där den startade vid det f.d. vattenhjulet. Mer om vandringsleden och guide till vandringen finner du under rubriken Sevärdheter/ Vandringsleder.
Mer information finns på plats. På vårt museum finns modeller av hjulhuset och stånggången, här kan du se hur det en gång såg ut och fungerade.
Mörtsjö Ringmur
Fornborgar tillkom i huvudsak under perioden år 500 f.kr. till 1000 e.kr. Vattennivån var vid tiden för Kristi fördelse ca 10 meter högre än idag och vid 1000-talet cirka 5 meter högre vilket gör att fornborgarna då inte låg så undangömda i skogen som vi kan uppleva det idag.
I Åkersområdet finns sex fornborgar, den största och bäst bevarade är Mörtsjö Ringmur. Den ligger på ett 85 meter högt och i huvudsak mycket brant berg vid östra kanten av Mörtsjön. Borggårdens längd är 100 meter och dess bredd 50 meter. Borgen syfte torde ha varit att ge skydd vid orostider (skyddsborg även kallat defensivborg). Berget är mycket brant åt alla håll även om ingångsriktningen från sydost är något mindre brant. Trotts detta har man bygget en stenmur runt om, sammanlagt cirka 300 meter. En yttermur skyddar de båda ingångarna i öster och sydöst.
Det sägs att det i den västra branten har funnits en lönngång upp till bergsplatån. Lönngången är nu raserad men ännu på 1930-talet lär dristiga personer ha forcerat den hemliga gången.
Fornborgen ligger knappt 2 km sydväst Åkers centrum vid Mörtsjöns östra kant.
Människorna Bruket Kanonerna
Människorna Bruket Kanonerna är Sörmlands Museums tema på "Historien i Sörmland" här i Åkers styckebruk. Totalt 48 skyltar berättar historien om området. De flesta finns på Styckebrukets bruksområde, ett 10-tal i samhället och drygt 10 finns vid Skottvångs gruva, Krampan, Vattenhjulet med flera platser. Stolparna är röda med en röd vimpel med texten "historien i sörmland". Varje skylt berättar sin historia. En broschyr över var skyltar finns kan du få på hembygdsföreningens museum och på Bruksarkivet. Du kan även gå in på Sörmlands museums hemsida.
Gummans röse
När du far vägen från Åker mot Skottvång och har passerat vägkorset till Östra Skeppmora kan du i kurvan, på vänster sida drygt 50 meter längre fram, se en liten rishög och en skylt. Det är ”Gummans röse”.
Men vad är då ”Gummans röse”? Enligt sägnen var det en gumma som föll ur en hästskjuts när hästarna skenade. Sägnen säger att det var ”ett par hundar år sedan” så vi kan väl anta att det skall ha skett i slutet av 1700-talet. ”Röset” är en så kallad ”kasthög”. Dvs här på platsen där olyckan skedde skall man lägga en färsk kvist eller blomma på högen när du passerar för både hennes och din skull.
Varför skenade hästarna och vem var gumman?
När det gäller hästarna måste de ha blivit rädda för något. Kan det ha varit vargen? Eller vad det en broms som bet? Ingen vet så här får vi bara gissa.
Men gumman då? Någon gumma som fallit av en hästskjuts och dött går inte att finna i Åkers sockens dödsbok för åren 1762 – 1802. Det skulle kunna ha hänt tidigare eller kan hon ha kommit från annan socken? Eller är det bara en sägen? Kanske var grunden menat som en berättelse att dra lärdom av?
När Skottvångsvägen byggdes om försvann kasthögen som skall ha legat just där vägen nu går. Torsdagstramparna tog dock tag i historien och vid deras besök på platsen i juni 1983 avtäcktes av Bertil Augustsson en minnestavla och de första kvistarna kastades åter på ”Gummans röse”.
Så kör inte bara förbi nu när du vet!
Kullas Grav
Längs den gamla farvägen från Åker över Kalkbro och Byringe till Länna Bruk ligger Kullas Grav. Bitvis är den gamla farvägen idag inte mer än en stig, någon väg enligt vår uppfattning om vägar har den aldrig varit. Där Kullas Grav ligger, cirka 1 km sydväst om Mörtsjöns västra spets, är det idag bara en stig.
Enligt folkmun blev här en dalkulla brutalt mördad. När är det ingen som riktigt vet men det berättas om tidigt 1800-tal. Hon var en av alla dalkullor och dalmasar som på 1700-talet och tidiga 1800-talet sökte kortare arbeten i Mälardalsområdet eller vandrade genom bygderna och sålde olika hantverk. Vår dalkulla sålde hårarbeten och hon var på väg mellan Åker och Länna när hon här längs den gamla vägen mötte sin baneman. Enligt historien begravdes hon på platsen där hon blev ihjälslagen. Vem som hittade henne och vem som begravde henne berättar inte historien.
Kommer du hit får du inte glömma att lägga en färsk kvist eller blomma på graven, då får gärningsmannen smaka riset och du själv klarar dig undan olycka på den fortsatta färden.
Runt 1990 var det några Åkersbor som forskade i den här historien men de hittade inte några belägg för dess riktighet. Kanske var de inte idoga tillräckligt? Kanske de inte sökte i rätt arkiv? Eller är det en sägen utan verklighetsförankring? Ingen vet men platsen har ändå blivit ihågkommen som Kullas Grav.
För att uppmärksamma berättelsen om dalkullan och hennes öde lät Torsdagstramparna, under en av sina turer 1982, avtäcka den skylt du idag ser vid Kullas Grav. Den som hade uppgiften att avtäcka skylten var Bertil ”Bertil-August” Andersson.
På kartan är platsen inringad och märkt med ett R. Du finner den ca 1 km sydväst Mörtsjön.
